H.P. Lovecraft var en dålig författare. Det påstående kan upplevas som kontroversiellt i mångas öron, särskilt med tanke på de (ironiskt nog) kultiga följare han har. Men mannen hade flera problem. Prosan? Lila1 samt fylld med tung exposition. Berättelserna? Repetitiva och tunn karaktärsutveckling. Åsikterna? Rasistiska, xenofobiska och sexistiska2.
Varför är folk så förtjusta i den här mannen då? Min teori är att folk snarare är intresserade av hans “Cthulhu Mythos” än hans faktiska skrivande.
Jag äger en pjäs till bok samlad med alla hans verk. “Pjäsen” fyller en större funktion som prydnad än litterärt verk. Flera gånger har jag försökt läsa hans berättelser, några gånger lyckats men oftast tråkas ut till den punkt att jag lagt ner boken. Ändå fastnar jag i tanken om hans värld och dess teman. För att du ska slippa ödsla tid på att läsa Lovecrafts torra texter tänkte jag istället rekommendera andra sätt att ta del av samma atmosfär.
1. Den bästa bearbetningen av H.P. Lovecraft är enligt mig podcasten “The Lovecraft Investigations”. Ett så kallat “audio drama”, skrivet av Julian Simpson som är fylld av atmosfär. Julian Simpson har gjort en del andra “audio drama” och samlat de alla i en värld som han kallar “Pleasant Green”. En säsong avhandlar en berättelse av H.P. Lovecraft. Det utspelar sig som en podcast (lite sådär lagom meta) där två individer, Fisher och Heawood, utreder mysterier. Jag är inte någon som brukar kunna hålla fokus eller lyssna på särskilt många podcasts men detta är onekligen något av det bästa jag har hört. Ljud-designen är ett mästerverk och jag kan verkligen rekommendera att man lyssnar med ett par bra hörlurar. S1 är onekligen den bästa, men 2 och 3 är riktigt starka med. 4 är lite mer utspridd samt har kortare avsnitt, något som tyvärr beror på BBCs inverkan på produktionen.
2. Enda anledningen till att “True Detective” säsong 1 hamnar på en andra plats är för att jag inte är lika övertygad om den platsar i den så kallade “Cthulhu Mythos”. Som fristående media, utanför den här artikelns sfär är första säsongen av “True Detective” något av det bästa jag sett. Det existentiella obehaget, hur Louisiana-miljön nästintill blir sin egna karaktär och hur huvudkaraktärerna Rust och Martys personligheter interagerar och spelar mot varandra. Hade jag fått välja en säsong av en serie som jag kan kolla om och om igen på så är det utan tvekan första säsongen av “True Detective”. Jag hade kunnat fortsätta skriva flera meningar, men isåfall förtjänar det ett eget inlägg.
3. Sist fram är “Bureau of Investigation: Investigations in Arkham & Elsewhere”. Brädspel som “Exit”, “Unlock” och “Hidden Games” har länge varit en standard på bord runt om i Sverige. Att lösa mysterier, lyssna på “true crime” och engagera sig i förundersökningsprotokoll (också kallade fupar på bland annat flashback) är något vi alla kan finna lite njutning i. Baserat på liknande spel som utspelar sig i Sherlock Holmes värld, har det nu fått en övernaturlig twist, som ger spelet ett annat djup. Ett perfekt spel att slänga upp bordet när man är ute efter att få lösa gåtor. Notera att vissa av mysterierna kan vara väldigt svåra, så är man en dålig förlorare får man nog ha lite distans till det hela.
Honorable mentions:
Mike Bennetts uppläsning av Lovecraft, “The Vault of Lovecraft” är ett fantastiskt sätt att få några av H.P. Lovecrafts mest kända verk upplästa, med en bra basig berättarröst.
“The Lighthouse” av Robert Eggers har flera av de röda trådar som existerar i Lovecrafts värld. Den enda anledningen till att den inte är med på listan är att jag inte har sett den nog med gånger och därför inte bildat mig en stark nog åsikt för att kunna skriva om det.
“Bloodborne”, från samma skapare som av “Dark Souls” och “Elden Ring” anses av många som ett av deras bästa spel. Ett avsteg från deras ordinarie spelstil som de skapade i “Dark Souls”, är “Bloodborne” mer hektiskt och intensivt. Fyllt med referenser till bland annat Lovecraft, är detta ett solklart exempel på en bearbetning av “Cthulhu Mythos” Även här är anledningen till att spelet inte är med på listan för att det var lite för tidskrävande för mig att klara och därför har jag inte en adekvat åsikt kring spelet i sin helhet.
1 Med lila prosa (eller purpur prosa) menar jag ett språk som använder sig av förlegade ord. Läs mer här http://www.trollishdelver.com/2013/02/was-hp-lovecraft-actually-good-writer.html
2 Jag tar tydligt avstånd från alla H.P. Lovecrafts åsikter, han var en djupt störd man även för hans tid