En sommarkväll i juni, regnet smattrar mot fönstret i vardagsrummet. Den tryckande hettan har ersatts av en trevlig kyla. Jag ligger i soffan och funderar på vad jag ska se. Ska jag kanske se om “In Bruges”, en favorit sedan många år tillbaka? 39kr på Apple-TV. Eller vill jag kanske se den gripande “Yi Yi” för första gången? Criterion Channel, ej tillgängligt i Sverige. Kanske ska jag se om Lady Bird som jag såg för någon månad sen på Netflix? Borttagen från Netflix, 39kr på Apple-TV där med.
I titeln syftar jag självfallet inte till att äga en annan person (olagligt om du undrar) utan snarare media av olika slag. Jag har på senaste tiden fastnat i ett svart hål av videos om människor som använder sig av gamla iPods för att lyssna på musik. Människor som överför sina CD- och vinylskivor för att lyssna på sina 20 år gamla spelare. Om jag ska vara helt ärlig, slår tanken om att jag ska göra något liknande ganska ofta. Jag har ju redan vinylerna, en del av min utstyrsel som en “performative male” från Möllan (vilket för övrigt är en helt annan artikel, varför får jag nu skit för jag läser på café???). Sakta men säkert börjar man inse att det spelar ingen roll hur mycket man vill se den där filmen, lyssna på det där albumet eller läsa den där boken om man inte kan få tag i den. Från att våra föräldrar kastat DVD-er. Skänkt bort vinyler. Till att deras barn nu rotar i lådor på second hand-butiker, budar på Tradera och prutar på loppisar för exakt samma fysiska verk.
En positiv grej med att äga en fysisk kopia av något man gillar är att det inte finns något behov av att hålla allt i huvudet. När jag nyligen funderade på vilka mina favoritalbum är, insåg jag att jag var tvungen att söka upp listor och bläddra på Spotify för att komma ihåg det. Hade jag istället ägt fysiska kopior av albumen hade jag inte behövt forcera fram saker jag uppenbarligen älskar väldigt mycket. Det hade tagit mig 1 minut att gå från mitt sovrum till vardagsrummet och bläddra igenom mina skivor, istället för den timmen det tog att läsa olika artiklar och kolla igenom min Wrapped för de olika åren.
Ytterligare en faktor som gör att fysisk media börjat återvända mer och mer är hur de stora företagen redigerar, korrigerar och ändrar media som redan släppts. Vissa av e-böckerna jag har köpt till min läsplatta har ändrat omslag eftersom det släpps en ny säsong av filmatiseringen. Utöver detta så äger man inte sitt köp. Du har köpt en licens, en licens de kan dra tillbaka när de känner för det. De kan ta bort böcker från marknaden, något Amazon gjorde redan för 16 år sedan1. Utan att säga till om, kan de ändra innehållet utan någon förvarning eller notis.
Det är något med att medvetet sätta sig ner, aktivt välja ett album och göra det till en hel grej. Att gå till biblioteket och välja ut en film man hört talas om och låna hem den. Som förr i tiden, när man gick ner till videoaffären och fick välja en film och köpa godis samtidigt. Till viss del finns där en romantisering kring fysisk media med. Det har blivit ett status-verktyg för att visa upp hur bra smak man (tänker att man) har. “Ja, jag äger en kopia av Sylvia Plaths The Bell Jar”, “Självklart lyssnar jag på Nina Simones I Put a Spell on You” Utöver detta, tar fysisk media plats. Vinyler är tunga och otympliga, böcker fyller rum och CD-skivor är generellt ganska fula. Sen kostar de med. En ny CD-skiva kostar runt 200 kr. En ny vinylskiva minst 300 kr. Ibland har de slutat säljas, då kostar det mer. Ibland finns där för många kopior, då kostar det mindre. Det ganska enkla motargumentet är att man spenderar nästan lika mycket på olika streamingtjänster. För en månads utgifter på streamingtjänster, kan man ändå få några fysiska verk för samma peng. Utöver detta, gör du ett mer välavvägt köp, en medveten handling som jag tidigare nämnt.
Det absolut bästa med fysisk media är förmågan att dela med sig av det. Att rekommendera en bok, för att sen förvänta sig att någon ska spendera 100 kr, kräver att man står bakom sina rekommendationer helhjärtat. Om man istället äger ett exemplar, kan jag utan tvekan låna ut boken med ett enda krav från mig. Att mottagaren gör ett ärligt försök att engagera sig i verket. Lånar du en bok av mig, ska du aldrig vara orolig för att du inte är försiktig nog med min kopia. En kantstött, kaffefläckig, hundöronfylld bok är en älskad bok.
märkt av kärlek
Jag bidrar inte med mycket nytt till det här ämnet, men kände att det var viktigt för mig att dokumentera mina tankar. Man vet aldrig vad för företag som köper rättigheterna till mina åsikter och korrigerar dem, utan min vetskap. Då kanske det här är det sista vi har kvar av mina tankar. Köp det där albumet du gillar, boken du vill läsa eller filmen du sett 17 gånger för du kanske är den sista personen som sitter på ett original som annars försvunnit från jordens yta. Med det sagt, känner jag någon som sitter på en iPod de vill skänka till mig så jag kan trixa lite med den?
1 www.theguardian.com/technology/2009/jul/17/amazon-kindle-1984
Mer läsning:
https://www.digitaltrends.com/home-theater/should-we-be-worried-we-dont-own-our-media
https://temple-news.com/is-digital-dead-the-rise-of-physical-media-in-gen-z/