Hösten närmar sig, de gula och röda löven faller mot marken och bidrar till nästa års fröjd. Som självutnämnd japanofil (weeaboo), drömmer jag mig bort till Japan. Denna gången ligger drömmarna närmre till hands, eftersom jag ganska nyligen är hemkommen därifrån. Jag har ett litet arkiv med bilder och videoklipp som jag inte hunnit bearbeta, eftersom jag för närvarande studerar till AT-tentamen. Men då jag nu haft ett längre uppehåll, mest av lathet och svårigheter att få ner tankar i text, tänkte jag att jag var skyldig dig som läsare en liten text. Därför tänkte jag skriva lite om saker jag köpt i Japan. Både för att det materialistiska alltid ligger nära till hands men även för att jag är väldigt nöjd med mina inköp.
Det inköp jag är allra mest nöjd med är mina nya jeans. Momotaro #400 Wide KYOTOMONTSUKI DYED. Ida och jag vandrade runt, letandes efter ett par jeans som passade mina 3 kriterier. Made in Japan, svarta och vida i passformen. Efter testat några par, hjälpta av flera duktiga butiksarbetare, gick vi till sist in i en butik med mycket historia bakom sig, Hinoya. Jag frågar den hippa killen som ser ut att jobba där och han börjar fundera direkt. 2 minuter senare drar han fram det enda paret som passar in på mina rekvisit. Initialt skeptiskt, då jag har ett svagt minne av att Momotaro ganska nyligen blev uppköpt av ett riskkapitalbolag. Uppköpt av riskkapitalbolag är sällan något som bådar gott för kvalitéten hos ett annars väldigt anrikt märke.
Efter vi fått vänta i nästan 10 minuter för att få prova byxorna är det min tur. Under väntande har jag gått och pillat på diverse plagg i butiken. Jeans från Samurai som kostade 7000kr och kunde stå upp av sig själv. Läderjackor som hade tillhörande lappar som hade räknats som noveller i 99% av befolkningens ögon. Äntligen får jag på mig byxorna.
I början var jag lite skeptisk. Är de för tighta? Är de inte lite långa? Ida ber mig vända på mig flera gånger, tills hon till slut ger en godkännande nick. Den hippa killen drar lite i midjan, kollar hur mycket utrymme jag har i låren och ger tummen upp med ett leende. Jag kollar till slut på prislappen och ångesten slår till. De kostade mer än jag trodde. Fortfarande halva priset från vad de hade kostat här hemma men halva priset av mycket, är fortfarande märkbart i plånboken. Jag inser att vi har gått runt en massa, vi är trötta och jag kommer nog inte orka köra en vända till i så många affärer. Jag slänger fram mitt kort och mitt pass, så jag kan få de tax-free. Det svider lite mindre.
I efterhand har jag läst på om vad det är för byxor jag köpt. Momotaro som märke hade jag koll på, men vad jag har lyckats få tag i är ett par jeans färgade av Kyoto Montsuki, ett så kallat “dye house” som har specialiserat sig på att färga “montsuki”.
i “kuro”, alltså svart. “Montsuki” är en traditionell ceremoniell klädsel som anses vara en av de mest formella man kan ha på sig. Jag har även studerat varenda söm och veck minutiöst och kan helt ärligt säga att jag aldrig varit med om ett par byxor som är mer välgjorda än de här. Varje gång jag tar på mig det känns det som att jag bär ett hantverk med kultur och historia bakom sig, något som berättigar varenda krona jag spenderat på dem. Det är i alla fall det jag intalar mig själv.
Mer läsning om Kyoto Montsuki.
Ett exempel på Mateusz Urbanowicz konst
Den andra grejen jag spenderade stora pengar på var en samling böcker. Jag har länge älskat Mateusz Urbanowicz stil. Jag köpte en bok av honom sist jag var i Japan, Tokyo Storefronts. En samling av olika målningar av olika affärer som han tycker om i Japan. Med den som referens försökte jag själv se de olika husen han hade avbildat. Denna gången köpte jag två böcker till av honom Uncollected Works 2010-2021 och Imaginary Storefronts.
Ytterligare exempel på Mateusz Urbanowicz konst
Böcker som annars har varit svåra att få tag i, i Sverige, för ett rimligt pris. Jag inser nu att de finns tillgängliga på SF-bokhandeln, men om det är någon tröst för mig själv så kostar de nästan 3 gånger priset. Hans konst väcker nostalgiska känslor inom mig, för ställen som jag aldrig besökt eller sett förr. Han har även varit med och skapat bakgrunderna till en av mina favoritfilmer Your name (Kimi no Na wa), vars bakgrunder var samlade i en volym som jag också köpte.
En av de fina bakgrunderna från Your name.
Utöver det köpte jag en väldigt cool specialutgåva från tidningen Popeye som nyligen släppts på engelska. Titeln Hello, Tokyo! säger väl en stor del av vad utgåvan handlar om. Samlat i en tidning är den smockfylld med tips på affärer, restauranger och caféer runt om i Tokyo. Indelat i de olika stadsdelarna, är det mer eller mindre en perfekt introduktion för första gången i Tokyo. Tyvärr så hann vi inte använda oss av den, men den kommer att lägga grunden för mitt nästa besök i Japan. Ja, det blir en resa till i framtiden…
Saker jag införskaffade mig men som jag inte har så mycket att skriva om. Pennor från Pilot, modell Juice up. Mina favoritpennor som kostar en bråkdel och är mycket lättare att få tag i. En ny kalender till min Travelers notebook. En liten väggkalender för 2026. En massa klistermärken och vykort. En jättebra vinterjacka från Mont Bell.
Saker jag önskar jag hade köpt: Momotaro släppte en jacka i samma jeansmaterial och färgad på samma sätt som byxorna, jag tror det hade varit ett coolt set. Mer keramik. Mer klistermärken och vykort.Två fotoböcker, en som heter Lime Works. Bara en massa bilder på olika landskap formade av kalkbrytning. Jag älskar bilder på övergivna strukturer som människan lämnat, det finns något tryggt i det dystopiska. Även om Lime Works inte visar bilder på särskilt många övergivna platser, får jag samma känsla från bilderna. Japan av fotografen Toshio Shibata, en stor idol när det kommer till landskapsfotografering. Båda böcker var väldigt dyra, men egentligen är de mycket dyrare här. Det finns ingen mening med att gråta för att man inte konsumerade mer.
Exempelbild från Lime Works
De bästa pengarna jag spenderade var dock alla mysiga fikastunder jag fick med Ida. Utöver det var det bästa inte pengarna jag spenderade, utan tiden jag fick spendera med Ida och hennes familj.
älskar en haul som nämner riskkapitalbolag!! väldigt fin läsning även om man ju kan diskutera huruvida man SPENDERAR eller TILLBRINGAR tid……. PoK