The Gulf Stream av Winslow Homer

Nyligen läste jag “The Old Man and the Sea” av Ernest Hemingway. En kort bok om en man och hans kamp mot en fisk. Hemingway, känd av många för sin “isbergsteknik”, är en minimalistisk stil med där majoriteten av berättande sker under ytan – likt ett isberg. Att jag ville skriva om boken var ganska självklart, men likt huvudpersonen Santiago, möttes jag av min svärdfisk. Jag vred och vände på orden, omskrev samma enkla meningar i hopp om att få fram något koncist men perfekt. Istället för de fysiska utmaningarna Santiago mötte, var de snarare litterära. Jag kastar ut min lina med bete, flötet lägger sig på det spegelblanka havet.

Någonstans under processen (Kafka™) insåg jag att jag inte hade något unikt att komma med. Inget perspektiv som sticker ut, ingen kunskap som bidrar med något nytt. För mig är skriva om en klassiker en omöjlig utmaning där jag nöts ner av vetskapen kring allt som redan sagts om verken. En initial reflex där jag vill dela med mig av vad jag upplevt möts av mina högre cerebrala funktioner som snabbt sätter en spärr för att faktiskt dela med mig av vad jag känner. Jag får napp, snöret lämnar brännmärken i handflatorna, hela min kropp spjärnar emot.

Ska jag skylla på jantelagen som är inpräntad från dagen jag föddes? Är det lättare att lägga det på min ängslighet som individ? I slutändan är det väl svårt för mig att avgöra, det kräver nog många timmar av terapi och reflektion samt en självinsikt jag inte besitter. En del av problemet är att jag känner att jag skriver ut i tomma intet. När jag föreställer mig att jag skriver ett brev till mina nära och kära om något jag läst, sett eller hört, blir det mycket lättare. Jag känner hur svetten pärlar sig, havsbrisen kyler ner min krampande rygg.

Efter mycket möda, insåg jag att det inte fanns någon poäng i att skriva om själva verket, utan snarare vilka tankar den förde mig in på. Min analys vaskade jag, inte ett spår av vad jag skrev finns kvar. Jag kan starkt rekommendera “The Old Man and the Sea”. En kort bok på 27000 ord som kan läsas ut på en eftermiddag. Önskar man en mer djupgående analys finns där säkerligen tusentals av essäer en enkel sökning bort, särskilt med tanke på att boken har använts i den amerikanska skolvärlden ett bra tag. Jag släpper snöret och fattar ett eget beslut om att avsluta kampen, på mina egna villkor.