Välkomna!

Det här är premiären för ett projekt jag funderat på länge. Tanken är att jag ska dela med mig av saker jag läst, sett, hört eller upplevt på ett eller annat sätt. Samtidigt ska jag få möjlighet att öva på att dela med mig av mina tankar och skriva. Tack för ni har tålamod när det här projektet är i sin linda.

Jag uppskattar varenda läsare och var inte rädda för att kommentera!

Nosferatu

Jag var på bio med Måns, Axel och Sofia den 5/1. Vi såg Nosferatu, en film jag har varit taggad på sedan första trailern släpptes. Nosferatu är Robert Eggers fjärde och dyraste långfilm, och en adaption av filmen med samma namn från 1922 som i sitt led är baserad på boken Dracula av Bram Stoker. Eggers såg Nosferatu (1922) i ung ålder och valde att göra en pjäs av den som sen ledde till att han är där han är idag (1). 

Nosferatu (2024) är sprängfylld med stämning (vibe), något många ger Eggers återkommande beröm för. Stundtals kändes det som att dimman trängde genom skärmen och ut i salongen för att lägga sig som ett täcke över varenda stol. Är det något man ska veta om mig, så är det att jag blir svag i knäna när det kommer till allt som har att göra med atmosfär. Att sedan utöver detta ha en film som är välplanerad, har ett bra tempo, ett öga för detaljer som kläder och språk samt en otrolig filmfotografi.

Den röda tråden i filmen är sex, något som är ganska uppenbart. Jag har tyvärr ingen ingående analys av detta men det kan vara värt att ta med sig in i salongen om du väljer att se filmen själv. Det kan ge en djupare förståelse och göra metaforerna någorlunda tydligare.

En tanke som slog mig under filmens gång var min instinkt att inte ta saker som hände på duken särskilt seriöst. Trots att Lily-Rose Depp gav filmens starkaste och mest trovärdiga insats var det stunder där jag nästan reflexmässigt flinade till. Hanna hade en teori om att det har att göra med att vi mer och mer konsumerar film i hemmet och därför inte alls tar det lika seriöst som tidigare. Vad har ni för tankar kring detta? Ni får gärna skriva en liten rad i kommentarsfältet

Jag rekommenderar starkt den här filmen om du gillar Eggers tidigare verk, är ett fan av. Generellt så känns det som att folk antingen älskar eller avskyr honom. Är det din första gång du ser en Eggers-film, rekommenderar jag istället att du ser The VVitch, vilket jag tycker är snäppet bättre som inkörsport (jag har inte sett The Lighthouse eller The Northman).

Evil Does Not Exist

Evil Does Not Exist (悪は存在しない) är en japansk film från 2023, regisserad av Ryusuke Hamaguchi. Filmen handlar om en ensamstående pappa som bor i den japanska skogen i Nagano prefekturen tillsammans med sin 8-åriga dotter. Kunnig kring området, floran och faunan, lever han ett liv som alltiallo. En dag dyker två personer som representerar ett litet företag som tänker nyttja en del av marken för glamping. Den här filmen är ett praktexempel på där film gör sig bättre än något annat sätt att förverkliga den här berättelsen. Evil Does Not Exist är lågmäld, tyst och långsam. Inte en film för någon som förväntar sig något med mycket energi. Är Avengers: Endgame din favoritfilm, är det svårt att föreställa sig att du kommer bli förälskad i Evil Does Not Exist. Oavsett, anser jag att den är värd ens tid.

1. https://www.youtube.com/watch?v=6LXqXA4__I4 runt 5:50